2009-12-12 Måndag
Hej Hopp!
Jag är trött. Så jävla trött. Trött på julstök, julhandel, jul i största allmänhet, trött på att jobba helg, trött på att flytta, trött på mitt hår, trött på min ölbuk. Ja, jag är så trött att till och med Nova har somnat för att hon är så trött på min trötthet. Hon ligger i soffan, med huvudet på armstödet och snarkar. Så som bara hon kan göra. Så som man älskar henne för. Hon började löpa för första gången i dag, ergo, hon har blivit kvinna. Hon får inte längre ha fri tillgång av Åke. Inte på ett tag i alla fall. Annars är ju han hennes pojkvän och far till hennes framtida valpar, men än så länge får hon har oskulden kvar det lilla flickebarnet för ja, hon är ju trots allt bara ett barn fortfarande. På måndag ska hon till sjukan för att undersöka sitt ben. En sträckning som aldrig går över. Hon har till och med börjat bli ojämnt musklad. Hoppas inte det är något allvarligt. Men orolig blir man ju faktiskt.
I går var vi och såg "Luftslottet som sprängdes". Riktigt bra var den. Nova hade barnvakt av kära Nicolina. Som alltid ställer upp som vanligt. Får lite skuldkänslor såhär när jag tänker på det. Men hon och Nova fungerar så bra ihop så man vet att hon är i trygga händer bebisen. Varit lite mycket på senaste tiden med jobb och flytt så har fått lämna iväg henne ganska många gånger. Men nu är allt det snart över så då blir det att ha kvalitetstid dygnet runt haha.
Nog om mig och Nova.
Snart är det jul och efter det ett nytt årtionde. Herregud. Det har gått tio år sedan folk oroade sig för det nya milleniumet. Jorden skulle gå under och allt var det var. Har för mig att de snackade om någon komet, fast det kan också komma från Emil i Lönneberga. Har ju alltid haft en besatthet av Astrid Lindgren-filmer så det kommer nog därifrån. Haha. Jag skulle fylla elva det där året. Herregud. Sitter och kommer ihåg en massa nu. Alla traditionella nyårsaftnar innan man blev "stor" och skulle ut och supa skallen av sig (helst för att uppnå godkänt resultat) varje nyår. Jag lyckades aldrig supa skallen av mig tror jag. Fick ju bara tag i vin eller mixed malt 3.5 % från närmaste ica-butik haha. Nu när jag tänker på det var vi så otroligt tröga på den tiden. Eller i alla fall jag. Jag hade alla förutsättningar, men jag var så otroligt jävla lat och när jag väl kom till insikt med det var det för sent. Kanske berodde det också på andra faktorer. Typ Kungshögsskolan. Alltid dessa jävla krav och när man hade uppfyllt ett av dessa krav var de aldrig nöjda ändå, utan då skulle man försöka nå ännu längre. Och de såg alltid vad vi gjorde, aldrig vad de andra gjorde. Skumt. Men man lär väl sig av det också antagligen. Nej, första halvan av 00-talet var inte speciellt bra. Det var sista halvan som gjorde mig. Den bättre halvan. Så jag tänker blicka framåt och se framemot 2010-talet och kommer det en jävla komet och tänker förstöra för mig så kan den lika väl vända igen för har jag klarat mig undan svininfluensan så klarar jag mig nog undan den med haha.
Måste ju nästan summera år 2009 här och nu. Hm. Nu kom jag av mig. Jo, årets ord, eller årets mest löjliga påhittade ord. På den punkten måste jag nog säga "timmis". Ja, så här var det. Jag jobbade förra helgen och så hade jag en liten trevlig lunch i min ensamhet. Hade precis avslutat min middag när det kom in en vårdare från C1 med lunchvagnen. Han var ungefär som en medelåldersman som försökte vara lite sådär rockigt hip. Svarta stuprörsjeans, en före detta svart t-shirt (den var blekt av ålder) som var lite åtsittande. Lite smycken med döskallar och skit på och håret uppsatt i en flottig hästsvans. Det var bara hajtanden runt halsen som fattades för att man skulle kunna misstänka att han egentligen var av sin tid och gillade Uffe Lundell, men bara klädde sig så för att impa på tjejerna på jobbet. För att komma till saken var han otroligt påträngande och frågade en massa frågor. Han frågade så mycket att han nu efter en veckas tid skulle kunna göra ett psykologiskt utlåtande om mig. När han till sist var klar med sitt frågeställande kom han till sista frågan, jag citerar;
"så, hur länge har du jobbat här då? (raggningsreplik? Jag vet inte, han var rätt sliskig så skulle mycket väl kunna vara så, dessutom log han på snedden och nästintill gav mig en liten blink)"
"Inte så länge flänger lite fram och tillbaka på olika ställen."
"Jaså, du är timmis?"
JAG DÖR! Vad är detta för ord?! Vilken mystisk förening har smugit sig in i hans inavlade hjärnsubstans?! Jag försökte svälja skrattet och tackade högre makter eftersom klockan ute i baren ringde och någon vill ha mat. Han stod kvar inne i köket och väntade en bra stund medan jag gjorde väldigt onödiga saker ute i baren i hopp om att han skulle gå. Till slut gav han med sig, stack in huvudet och sa; "du, vi får ta pratstunden nån annan dag"
Ja, visst sa jag och log, kände mig väldigt tursam eftersom de högre makterna för en gångs skulle ägnat en tanke åt mig haha. Bad snällt om att slippa se honom igen, men där slutade de lyssna. Han smög sig ner i köket en gång till efter det för att hämta "lite fikaröd till tanterna" som han så fint uttryckte det. Konstigt, eftersom jag packar fikabröd och dylikt till avdelningnarna varje morgon. Denna lördagen slapp jag i alla fall honom och jag hoppas att det förblir så i morgon med. Nu ska jag slå in lite julklappar.
Schas.
Jag är trött. Så jävla trött. Trött på julstök, julhandel, jul i största allmänhet, trött på att jobba helg, trött på att flytta, trött på mitt hår, trött på min ölbuk. Ja, jag är så trött att till och med Nova har somnat för att hon är så trött på min trötthet. Hon ligger i soffan, med huvudet på armstödet och snarkar. Så som bara hon kan göra. Så som man älskar henne för. Hon började löpa för första gången i dag, ergo, hon har blivit kvinna. Hon får inte längre ha fri tillgång av Åke. Inte på ett tag i alla fall. Annars är ju han hennes pojkvän och far till hennes framtida valpar, men än så länge får hon har oskulden kvar det lilla flickebarnet för ja, hon är ju trots allt bara ett barn fortfarande. På måndag ska hon till sjukan för att undersöka sitt ben. En sträckning som aldrig går över. Hon har till och med börjat bli ojämnt musklad. Hoppas inte det är något allvarligt. Men orolig blir man ju faktiskt.
I går var vi och såg "Luftslottet som sprängdes". Riktigt bra var den. Nova hade barnvakt av kära Nicolina. Som alltid ställer upp som vanligt. Får lite skuldkänslor såhär när jag tänker på det. Men hon och Nova fungerar så bra ihop så man vet att hon är i trygga händer bebisen. Varit lite mycket på senaste tiden med jobb och flytt så har fått lämna iväg henne ganska många gånger. Men nu är allt det snart över så då blir det att ha kvalitetstid dygnet runt haha.
Nog om mig och Nova.
Snart är det jul och efter det ett nytt årtionde. Herregud. Det har gått tio år sedan folk oroade sig för det nya milleniumet. Jorden skulle gå under och allt var det var. Har för mig att de snackade om någon komet, fast det kan också komma från Emil i Lönneberga. Har ju alltid haft en besatthet av Astrid Lindgren-filmer så det kommer nog därifrån. Haha. Jag skulle fylla elva det där året. Herregud. Sitter och kommer ihåg en massa nu. Alla traditionella nyårsaftnar innan man blev "stor" och skulle ut och supa skallen av sig (helst för att uppnå godkänt resultat) varje nyår. Jag lyckades aldrig supa skallen av mig tror jag. Fick ju bara tag i vin eller mixed malt 3.5 % från närmaste ica-butik haha. Nu när jag tänker på det var vi så otroligt tröga på den tiden. Eller i alla fall jag. Jag hade alla förutsättningar, men jag var så otroligt jävla lat och när jag väl kom till insikt med det var det för sent. Kanske berodde det också på andra faktorer. Typ Kungshögsskolan. Alltid dessa jävla krav och när man hade uppfyllt ett av dessa krav var de aldrig nöjda ändå, utan då skulle man försöka nå ännu längre. Och de såg alltid vad vi gjorde, aldrig vad de andra gjorde. Skumt. Men man lär väl sig av det också antagligen. Nej, första halvan av 00-talet var inte speciellt bra. Det var sista halvan som gjorde mig. Den bättre halvan. Så jag tänker blicka framåt och se framemot 2010-talet och kommer det en jävla komet och tänker förstöra för mig så kan den lika väl vända igen för har jag klarat mig undan svininfluensan så klarar jag mig nog undan den med haha.
Måste ju nästan summera år 2009 här och nu. Hm. Nu kom jag av mig. Jo, årets ord, eller årets mest löjliga påhittade ord. På den punkten måste jag nog säga "timmis". Ja, så här var det. Jag jobbade förra helgen och så hade jag en liten trevlig lunch i min ensamhet. Hade precis avslutat min middag när det kom in en vårdare från C1 med lunchvagnen. Han var ungefär som en medelåldersman som försökte vara lite sådär rockigt hip. Svarta stuprörsjeans, en före detta svart t-shirt (den var blekt av ålder) som var lite åtsittande. Lite smycken med döskallar och skit på och håret uppsatt i en flottig hästsvans. Det var bara hajtanden runt halsen som fattades för att man skulle kunna misstänka att han egentligen var av sin tid och gillade Uffe Lundell, men bara klädde sig så för att impa på tjejerna på jobbet. För att komma till saken var han otroligt påträngande och frågade en massa frågor. Han frågade så mycket att han nu efter en veckas tid skulle kunna göra ett psykologiskt utlåtande om mig. När han till sist var klar med sitt frågeställande kom han till sista frågan, jag citerar;
"så, hur länge har du jobbat här då? (raggningsreplik? Jag vet inte, han var rätt sliskig så skulle mycket väl kunna vara så, dessutom log han på snedden och nästintill gav mig en liten blink)"
"Inte så länge flänger lite fram och tillbaka på olika ställen."
"Jaså, du är timmis?"
JAG DÖR! Vad är detta för ord?! Vilken mystisk förening har smugit sig in i hans inavlade hjärnsubstans?! Jag försökte svälja skrattet och tackade högre makter eftersom klockan ute i baren ringde och någon vill ha mat. Han stod kvar inne i köket och väntade en bra stund medan jag gjorde väldigt onödiga saker ute i baren i hopp om att han skulle gå. Till slut gav han med sig, stack in huvudet och sa; "du, vi får ta pratstunden nån annan dag"
Ja, visst sa jag och log, kände mig väldigt tursam eftersom de högre makterna för en gångs skulle ägnat en tanke åt mig haha. Bad snällt om att slippa se honom igen, men där slutade de lyssna. Han smög sig ner i köket en gång till efter det för att hämta "lite fikaröd till tanterna" som han så fint uttryckte det. Konstigt, eftersom jag packar fikabröd och dylikt till avdelningnarna varje morgon. Denna lördagen slapp jag i alla fall honom och jag hoppas att det förblir så i morgon med. Nu ska jag slå in lite julklappar.
Schas.
