2009-11-10 Dyster Torsdag
I dag är det ett år sedan min älskade vän Alexander Ahlgren avled. Att ett år har gått så snabb är helt ofattbart, men jag säger som Emma. Fastän det har gått snabbt så är det ändå de mest långsamma tolv månaderna jag har varit med om. Minnen rabblas i huvudet om och om igen. Man tänker och funderar. Försöker komma fram till olika saker utan att hitta ett svar. Vi visste, men vi visste ändå inte. Vi klandrade oss själva mycket i början. Något som jag nu inte gör längre. För en som inte har upplevt samma sak som vi gjorde, är ett oklanderligt beteende nästintill helt omöjligt. Jag vet nu att jag skulle agera annorlunda om jag hamnade i samma situation igen, men människan kan inte hantera något som är ofattbart och det vet jag nu. Och jag hoppas att ingen behöver uppleva samma sak som vi upplevde.
Det var den där måndagen när många i klassen hade förberett sig hårt inför nationella provet i svenska. Det var den muntliga delen och jag och Alexander var i samma grupp. Den gruppen som skulle framföra sitt tal just den där måndagen. Han dök inte upp på morgonen. Tänkte att han kanske inte hade förberett sig tillräckligt och stannat hemma. Men när vi såg att det skulle vara krismöte den eftermiddagen började vi bli oroliga, för att snabbt gå in i förnekelsestadiet, tills mentorer, rektor och kuratorer kom gåendes i korridoren och inte såg någon i ögonen. Då gick det upp för mig vad som hade hänt. Herregud Alx. Saknaden är otrolig. Finns inga ord.
I dag var vi vid minneslunden och lämnade en blomma och två ljus. Han har fått en del blommor och det känns bra att han är ihågkommen, så som han förtjänar. Vi stod där ett tag. Visste att vi var tvungna att gå så småningom, ändå stod vi kvar och när vi väl började gå därifrån långsamt vände vi oss många gånger om för att bli stående en stund till. Det är svårt att släppa taget.
Vila i frid Alexander! Vi saknar dig!
Du gav oss något intressant, något som gjorde tillvaron mer spännande
och innehållsrik"
"Det är gay att sitta längst fram"
Här följer en del av alla de extraordinära texter som Alexander skrev
Här följer ett kort utdrag ut Samhällets kokbok.
Kapitlet är "Hur du skapar en svensk" hrm-hrm
Tag en msk "håll käften" och häll i en skål.
Tag därefter en nypa "klaga inte".
Följ upp med valfri mängd "Allt funkar prima så länge du gör som de andra gör"
Blanda varsamt. Låt smeten rulla mjukt mellan fingrarna.
Lägg allt på en ostbehandlad svensk plåt av första klass och skjutsa in i ugnen på 200 grader. Efter en halvtimme är kakorna redo att serveras.
I all vår naivitet missar vi alltså vilken fullkomligt obarmhärtig DÖDSDROG samhället gett oss. Vi känner bara doften..ahhh... doften av trygghet - Staten ordnar det åt oss.
Fram med chipsskålen, älskling. Det enda bekymret vi har ikväll är vem som vinner Idol.
Hoppas för guds skull det blir han, den där snygge svenske lirar'n, precis - han, ja- han som sjunger "It's a beautiful world" så fint. Han som svarar perfekt på programledarens frågor. Han som inte har någon egen åsikt. Han som bara flyter med som den obotligt TRÅKIGA samhällszombie han i själ och hjärta ständigt visar sig vara.
Årets svensk är ingen samhällszombie. Årets svensk är inte ens en svensk, det är flera stycken. Utmärkelsen riktar sig inte till en grupp som inspirerat många människor, minskat på självmordsstatistiken eller hittat botmedlet mot AIDS.
Utmärkelsen går till dem vi kanske vill kalla för clowner, skurkar, misslyckade och så vidare...
* Den går till alla idioter som jag själv
*Den går till alla tystlåtna, timida hockeyspelare och våldsamma testosteronladdade machobögar.
* Den går till A-lagarna i parken
* Den går till problembarnen i 4e klass.
Den går till alla udda och speciellt alla som är stolta över att de är udda.
"mmm..men Alexander varför då? Jag menar Alkisar? Självmördare? Jag antar att de flesta av er brottas med dessa frågorna just nu.
Detta är varför dessa typer förtjänar titlen Årets svensk:
De skänker oss något alldeles heligt - nämligen kaos.
Genom att våga torka sig i röven med idén om hur ett riktigt liv borde se ut, ger
de oss något intressant, något som får tillvaron mer spännande och innehållsrik.
Istället för musik, förvirring
tack så mycket
Detta talet skrev han och framförde muntligt i svenska c. Han var en hjälte minsann och han har inspirerat mig flera gånger om.....
Det var den där måndagen när många i klassen hade förberett sig hårt inför nationella provet i svenska. Det var den muntliga delen och jag och Alexander var i samma grupp. Den gruppen som skulle framföra sitt tal just den där måndagen. Han dök inte upp på morgonen. Tänkte att han kanske inte hade förberett sig tillräckligt och stannat hemma. Men när vi såg att det skulle vara krismöte den eftermiddagen började vi bli oroliga, för att snabbt gå in i förnekelsestadiet, tills mentorer, rektor och kuratorer kom gåendes i korridoren och inte såg någon i ögonen. Då gick det upp för mig vad som hade hänt. Herregud Alx. Saknaden är otrolig. Finns inga ord.
I dag var vi vid minneslunden och lämnade en blomma och två ljus. Han har fått en del blommor och det känns bra att han är ihågkommen, så som han förtjänar. Vi stod där ett tag. Visste att vi var tvungna att gå så småningom, ändå stod vi kvar och när vi väl började gå därifrån långsamt vände vi oss många gånger om för att bli stående en stund till. Det är svårt att släppa taget.
Vila i frid Alexander! Vi saknar dig!
Du gav oss något intressant, något som gjorde tillvaron mer spännande
och innehållsrik"
"Det är gay att sitta längst fram"
Här följer en del av alla de extraordinära texter som Alexander skrev
Här följer ett kort utdrag ut Samhällets kokbok.
Kapitlet är "Hur du skapar en svensk" hrm-hrm
Tag en msk "håll käften" och häll i en skål.
Tag därefter en nypa "klaga inte".
Följ upp med valfri mängd "Allt funkar prima så länge du gör som de andra gör"
Blanda varsamt. Låt smeten rulla mjukt mellan fingrarna.
Lägg allt på en ostbehandlad svensk plåt av första klass och skjutsa in i ugnen på 200 grader. Efter en halvtimme är kakorna redo att serveras.
I all vår naivitet missar vi alltså vilken fullkomligt obarmhärtig DÖDSDROG samhället gett oss. Vi känner bara doften..ahhh... doften av trygghet - Staten ordnar det åt oss.
Fram med chipsskålen, älskling. Det enda bekymret vi har ikväll är vem som vinner Idol.
Hoppas för guds skull det blir han, den där snygge svenske lirar'n, precis - han, ja- han som sjunger "It's a beautiful world" så fint. Han som svarar perfekt på programledarens frågor. Han som inte har någon egen åsikt. Han som bara flyter med som den obotligt TRÅKIGA samhällszombie han i själ och hjärta ständigt visar sig vara.
Årets svensk är ingen samhällszombie. Årets svensk är inte ens en svensk, det är flera stycken. Utmärkelsen riktar sig inte till en grupp som inspirerat många människor, minskat på självmordsstatistiken eller hittat botmedlet mot AIDS.
Utmärkelsen går till dem vi kanske vill kalla för clowner, skurkar, misslyckade och så vidare...
* Den går till alla idioter som jag själv
*Den går till alla tystlåtna, timida hockeyspelare och våldsamma testosteronladdade machobögar.
* Den går till A-lagarna i parken
* Den går till problembarnen i 4e klass.
Den går till alla udda och speciellt alla som är stolta över att de är udda.
"mmm..men Alexander varför då? Jag menar Alkisar? Självmördare? Jag antar att de flesta av er brottas med dessa frågorna just nu.
Detta är varför dessa typer förtjänar titlen Årets svensk:
De skänker oss något alldeles heligt - nämligen kaos.
Genom att våga torka sig i röven med idén om hur ett riktigt liv borde se ut, ger
de oss något intressant, något som får tillvaron mer spännande och innehållsrik.
Istället för musik, förvirring
tack så mycket
Detta talet skrev han och framförde muntligt i svenska c. Han var en hjälte minsann och han har inspirerat mig flera gånger om.....
Kommentarer
Trackback
