2009-10-16 Fredag
Hej och svej.
I det här inlägget tänker jag börja med att ta upp hur fruktansvärt onödig jag tycker arbetsförmedlingen är. Nu har jag kommit så långt att jag ska få ungdomsgaranti. Till detta hör en massa papper som ska fyllas i med brytdatum och frånvaro och en massa annat, med andra ord en massa skit som man gör för en liten skitsumma i månaden. Man får högst 2500 kronor i månaden och jobbar man dessutom då och då måste man skriva in det och då får man avdrag för de dagar man arbetar. 2500 räcker inte ens till hyran i en etta. Vi betalar 3300 för vår etta och så ska man leva också. Man ska äta, man ska kunna täcka sin sargade kropp, visst inte kläder för mångsiffriga belopp, men är man arbetslös länge så slits textilerna vill jag lova. Nej 2500 räcker inte till någonting! Jag är så oerhört glad för de extratimmarna jag får. Ändå känner man att det tryter på kontot. Det är en tuff värld vi lever i. Jag var på arbetsförmedlingen i går och fick en massa information. Satt där i en och en halv timme. Så kom vi till praktiken. Jag bestämde mig till att så mycket jag kunde försöka slippa undan skiten. Så jag sa att jag tyckte det var lite onödigt för mig att hitta en praktikplats, när de kan ringa från kostavdelningen när som helst. Jag vet aldrig när de ringer. Ibland får jag lite tider i förväg när någon ska ha semester eller något, men inte om jag är för någon som är sjuk. Då säger de bara att jag ska praktisera men jobb går först så de dagar jag jobbar slipper jag gå dit. Ah, blir så irriterad. Tycker det är så himla onödigt att praktisera när jag vet att de kan ringa när som, mitt på dan har det till och med hänt innan.
Över till annat. Var på Sunnerbo i går. Rätt kul faktiskt. Lite tempo på det hela. Det gillar jag. Dessutom har jag fått en helt anna syn på mattanterna där. De är så trevliga allihopa, vartenda en. Enda nackdelen var att man hela tiden gömde sig för gamla lärare. Jag tyckte inte om de flesta av dem under min skolgång och har nog inte ändrat åsikt heller för den delen. Haha. Och naturligtvis så ligger ju matsalen i en stor korridor som man oftast måste passera i alla fall en gång om dagen haha. Såg en del lärare traska förbi ibland och oftast var det när jag stod så illa till att jag fick ögonkontakt med dem, usch ryser bara vi tanken på det. Snabb som jag är (höhö) for ögonen snabbt ner i backen, varpå läraren passarerar, över till nästa missöde, vi vänder oss om och tittar efter varandra samtidigt. Men hann aldrig säga något i alla fall, inte ens ett leende fick jag och detta mina vänner berodde på min på-sekunden-snabba flyktinstikt. Det enda spår jag lämnade efter mig i min flykt var inte ens en liten bris av matos, utan det var på sin höjd en, nja inte ens en hel utan en halv granulbit från min skosula haha. Och när jag sekunden senare fick syn på Per Ekenberg, Sunnerbos utan tvekan mest fruktade mattelärare (förutom Pekka på Dille haha), var det bara en varm fläck på golvet kvar från där jag hade friktionerat med mina svettluktande tofflor. Hela dagen lyckades jag hålla mig oupptäckt, bortsett från min bror som mobbade mig som den brutala lilla luspudeln han är och Bengans syster, vilket inte är hela världen. Haha. Riktigt stolt småsprang jag på parkeringen på väg därifrån, tittade åt alla håll lite nervöst för att inte bli upptäckt i sista sekunden, öppnade bildörren, satte mig och drog en djup suck av lättnad. Naturligtvis för att de högre makterna alltid ska jiddra med just mig kommer min gamla italienskalärare gående. Här gällde det att tänka snabbt. Funderade i en halv sekund på att bara sitta kvar, helt blixtstilla, men kom ganska snabbt fram till att om hon får syn på mig måste jag le, vinka eller till och med veva ner rutan och inleda ett pinsamt samtal. Så jag gjorde vad vilken desperat person som helst i min situation hade gjort. Jag tog på mig solglasögonen fastän det inte var så soligt ute och startade bilen. Jag fick direkt uppmärksamheten riktad mot mig och jag tror att hon fick syn på mig eftersom hon gick och smålog medan hon tittade åt mitt håll. Fast hon verkade alltid vara lite frånvarande när jag hade henne som lärare så jag vet ju faktiskt inte. Jag hoppas på det senare alternativet. Ja, jag är folkskygg. När det gäller lärare haha.
I dag fick jag gasa upp mot Ljungsätra, där även Slavica var i dag. Roligt roligt fast riktigt lugnt. Känns som att det inte är en enda person där när lunchen sätter igång, fast Sandra kom in på lunchen och tattade lite majs. Haha. Ska vara där vecka 44 också så att pengarna trillar in på kontot :D
Nähä. Nu blir det en lugn stund på balkongen och sen en lång promenad med Nova :)
Schas.
I det här inlägget tänker jag börja med att ta upp hur fruktansvärt onödig jag tycker arbetsförmedlingen är. Nu har jag kommit så långt att jag ska få ungdomsgaranti. Till detta hör en massa papper som ska fyllas i med brytdatum och frånvaro och en massa annat, med andra ord en massa skit som man gör för en liten skitsumma i månaden. Man får högst 2500 kronor i månaden och jobbar man dessutom då och då måste man skriva in det och då får man avdrag för de dagar man arbetar. 2500 räcker inte ens till hyran i en etta. Vi betalar 3300 för vår etta och så ska man leva också. Man ska äta, man ska kunna täcka sin sargade kropp, visst inte kläder för mångsiffriga belopp, men är man arbetslös länge så slits textilerna vill jag lova. Nej 2500 räcker inte till någonting! Jag är så oerhört glad för de extratimmarna jag får. Ändå känner man att det tryter på kontot. Det är en tuff värld vi lever i. Jag var på arbetsförmedlingen i går och fick en massa information. Satt där i en och en halv timme. Så kom vi till praktiken. Jag bestämde mig till att så mycket jag kunde försöka slippa undan skiten. Så jag sa att jag tyckte det var lite onödigt för mig att hitta en praktikplats, när de kan ringa från kostavdelningen när som helst. Jag vet aldrig när de ringer. Ibland får jag lite tider i förväg när någon ska ha semester eller något, men inte om jag är för någon som är sjuk. Då säger de bara att jag ska praktisera men jobb går först så de dagar jag jobbar slipper jag gå dit. Ah, blir så irriterad. Tycker det är så himla onödigt att praktisera när jag vet att de kan ringa när som, mitt på dan har det till och med hänt innan.
Över till annat. Var på Sunnerbo i går. Rätt kul faktiskt. Lite tempo på det hela. Det gillar jag. Dessutom har jag fått en helt anna syn på mattanterna där. De är så trevliga allihopa, vartenda en. Enda nackdelen var att man hela tiden gömde sig för gamla lärare. Jag tyckte inte om de flesta av dem under min skolgång och har nog inte ändrat åsikt heller för den delen. Haha. Och naturligtvis så ligger ju matsalen i en stor korridor som man oftast måste passera i alla fall en gång om dagen haha. Såg en del lärare traska förbi ibland och oftast var det när jag stod så illa till att jag fick ögonkontakt med dem, usch ryser bara vi tanken på det. Snabb som jag är (höhö) for ögonen snabbt ner i backen, varpå läraren passarerar, över till nästa missöde, vi vänder oss om och tittar efter varandra samtidigt. Men hann aldrig säga något i alla fall, inte ens ett leende fick jag och detta mina vänner berodde på min på-sekunden-snabba flyktinstikt. Det enda spår jag lämnade efter mig i min flykt var inte ens en liten bris av matos, utan det var på sin höjd en, nja inte ens en hel utan en halv granulbit från min skosula haha. Och när jag sekunden senare fick syn på Per Ekenberg, Sunnerbos utan tvekan mest fruktade mattelärare (förutom Pekka på Dille haha), var det bara en varm fläck på golvet kvar från där jag hade friktionerat med mina svettluktande tofflor. Hela dagen lyckades jag hålla mig oupptäckt, bortsett från min bror som mobbade mig som den brutala lilla luspudeln han är och Bengans syster, vilket inte är hela världen. Haha. Riktigt stolt småsprang jag på parkeringen på väg därifrån, tittade åt alla håll lite nervöst för att inte bli upptäckt i sista sekunden, öppnade bildörren, satte mig och drog en djup suck av lättnad. Naturligtvis för att de högre makterna alltid ska jiddra med just mig kommer min gamla italienskalärare gående. Här gällde det att tänka snabbt. Funderade i en halv sekund på att bara sitta kvar, helt blixtstilla, men kom ganska snabbt fram till att om hon får syn på mig måste jag le, vinka eller till och med veva ner rutan och inleda ett pinsamt samtal. Så jag gjorde vad vilken desperat person som helst i min situation hade gjort. Jag tog på mig solglasögonen fastän det inte var så soligt ute och startade bilen. Jag fick direkt uppmärksamheten riktad mot mig och jag tror att hon fick syn på mig eftersom hon gick och smålog medan hon tittade åt mitt håll. Fast hon verkade alltid vara lite frånvarande när jag hade henne som lärare så jag vet ju faktiskt inte. Jag hoppas på det senare alternativet. Ja, jag är folkskygg. När det gäller lärare haha.
I dag fick jag gasa upp mot Ljungsätra, där även Slavica var i dag. Roligt roligt fast riktigt lugnt. Känns som att det inte är en enda person där när lunchen sätter igång, fast Sandra kom in på lunchen och tattade lite majs. Haha. Ska vara där vecka 44 också så att pengarna trillar in på kontot :D
Nähä. Nu blir det en lugn stund på balkongen och sen en lång promenad med Nova :)
Schas.
Kommentarer
Postat av: Emma
Ahahahahaha :P Jag får tydliga bilder av hur din dag på sunnerbo sett ut, hahaha.
Och måste hålla med dig om arbetsförmedlingen. Men man måste alltså ha praktik? Fan, där sprack min plan om att lite smidigt sluta efter två veckor... ska dit imorn dock. tänkte ta lite extra "ledigt", haha.
Trackback
