2009-09-28 Måndag
Jaha, då var det ett tag sen jag skrev igen. Haha.
I dag när jag satt och hade tråkigt som vanligt så skrev Jennie till mig och undrade om jag ville ha min blogg fixad och det säger man ju inte nej till. Haha. Ledsen Bengan för att jag dissade ditt koncept men det började bli tråkigt med bara en bakgrund haha. Tack så mycket Jennie och du får din Ben & Jerry-påse så fort du träffar Nicolina :).
Annars har det inte hänt så mycket i dag. Jo förresten. Tyson var på personalstrategerna i dag på en massa möten så jag har varit hemma själv. Vid två-tiden ungefär bestämde jag mig för att gå ut en stund med hunden samtidigt som jag skulle kolla en tvättid. Det är inte så många som tvättar på vardagar så jag tänkte jag skulle klämma in det nu haha. Duktig som jag är tog jag den där lilla nyckeln som man måste ha för att kunna boka en tid, tog en bajspåse och en tunn jacka som vinden utan problem blåser igenom haha. Tog hunden, öppnade dörren och stängde igen. Precis när jag ser dörren svänga igen kommer jag på att jag har glömt nyckeln in till lägenheten OCH till tvättstugan. Blev inte så nervös först eftersom vår dörr ganska ofta brukar vara olåst. Känner på handtaget. NATURLIGTVIS, bara för att det är jag och för att Gud hatar mig så är det låst. Jag ville bara skrika rakt ut, men då skulle säkert trevliga Ann-Margret, vår snälla granne komma ut och bjuda in mig haha. Men men. Stolthet som jag har enda in i benmärgen, väljer jag att svälja skriket som blir till en stor klump i hela kroppen. Biter ihop och går ut och sätter mig på gräsplanen. Kände inte för att gå in och sätta mig i trapphuset för det kändes bättre för hunden och sitta ute (samtidigt som att någon skulle se mig sitta där på ett trappsteg som en och annan luffare) och det är där den tunna jackan kommer in. Jag höll bokstavligt på att frysa ihjäl när vinden tog i. Ingen mobil, ingen klocka eller någonting och i dag var det övernaturligt blåsigt också. Gick då och då tätt intill rabatten och ställde mig på tå, för då kan man se klockan på kyrkan haha. Tror ni att jag ser någonting eller? Än en gång förbannade jag de högre makterna. Jag som tycker att jag sköter mig rätt bra annars. Vad hade jag gjort för att förtjäna detta? Men men. Tyson kom hem till slut vid tre-tiden. Frågade om jag redan var klar. Va? svarar jag. Jo för då skulle vi till Nicolina och dricka kaffe. Ordet kaffe värmde verkligen i den lidande stunden. Så då for vi i väg till det ökända haraberget, där även Robert och kidsen var, fikade lite gott och satt och tjabbade skit, till exempel om att Smålänningen inte har några bra nyheter att skriva om så de väljer att trycka en helsida om en gubbe som har kört prickfritt i 70 år. Jag tror det där bara handlar om tur!
Och på tal om tur, min tur vände nyligen när mannen precis kom ut från kontoret där han har filosoferat och säger att man kanske borde söka på PMJ, glädjetårar rinner nerför min kind just nu. Sanna mina ord!
Nu blir det en promenix med hunden för att gynna konditionen.
Schas.
I dag när jag satt och hade tråkigt som vanligt så skrev Jennie till mig och undrade om jag ville ha min blogg fixad och det säger man ju inte nej till. Haha. Ledsen Bengan för att jag dissade ditt koncept men det började bli tråkigt med bara en bakgrund haha. Tack så mycket Jennie och du får din Ben & Jerry-påse så fort du träffar Nicolina :).
Annars har det inte hänt så mycket i dag. Jo förresten. Tyson var på personalstrategerna i dag på en massa möten så jag har varit hemma själv. Vid två-tiden ungefär bestämde jag mig för att gå ut en stund med hunden samtidigt som jag skulle kolla en tvättid. Det är inte så många som tvättar på vardagar så jag tänkte jag skulle klämma in det nu haha. Duktig som jag är tog jag den där lilla nyckeln som man måste ha för att kunna boka en tid, tog en bajspåse och en tunn jacka som vinden utan problem blåser igenom haha. Tog hunden, öppnade dörren och stängde igen. Precis när jag ser dörren svänga igen kommer jag på att jag har glömt nyckeln in till lägenheten OCH till tvättstugan. Blev inte så nervös först eftersom vår dörr ganska ofta brukar vara olåst. Känner på handtaget. NATURLIGTVIS, bara för att det är jag och för att Gud hatar mig så är det låst. Jag ville bara skrika rakt ut, men då skulle säkert trevliga Ann-Margret, vår snälla granne komma ut och bjuda in mig haha. Men men. Stolthet som jag har enda in i benmärgen, väljer jag att svälja skriket som blir till en stor klump i hela kroppen. Biter ihop och går ut och sätter mig på gräsplanen. Kände inte för att gå in och sätta mig i trapphuset för det kändes bättre för hunden och sitta ute (samtidigt som att någon skulle se mig sitta där på ett trappsteg som en och annan luffare) och det är där den tunna jackan kommer in. Jag höll bokstavligt på att frysa ihjäl när vinden tog i. Ingen mobil, ingen klocka eller någonting och i dag var det övernaturligt blåsigt också. Gick då och då tätt intill rabatten och ställde mig på tå, för då kan man se klockan på kyrkan haha. Tror ni att jag ser någonting eller? Än en gång förbannade jag de högre makterna. Jag som tycker att jag sköter mig rätt bra annars. Vad hade jag gjort för att förtjäna detta? Men men. Tyson kom hem till slut vid tre-tiden. Frågade om jag redan var klar. Va? svarar jag. Jo för då skulle vi till Nicolina och dricka kaffe. Ordet kaffe värmde verkligen i den lidande stunden. Så då for vi i väg till det ökända haraberget, där även Robert och kidsen var, fikade lite gott och satt och tjabbade skit, till exempel om att Smålänningen inte har några bra nyheter att skriva om så de väljer att trycka en helsida om en gubbe som har kört prickfritt i 70 år. Jag tror det där bara handlar om tur!
Och på tal om tur, min tur vände nyligen när mannen precis kom ut från kontoret där han har filosoferat och säger att man kanske borde söka på PMJ, glädjetårar rinner nerför min kind just nu. Sanna mina ord!
Nu blir det en promenix med hunden för att gynna konditionen.
Schas.
Kommentarer
Postat av: Jennie
heej :D
det var så lite :D ska träffa nicco imon, can´t wait :D
puss!
Trackback
